Aprilväder här också. Trött i pannan efter en natt på Le Circle Rouge bland alla vinälskare. Denna dag var det dags att resa ut i vinland med alla vinälskare för att träffa alla vingörare, les vignobles. Associationen En joue connection öppnar portarna för en vinprovardag, fylld med diskussioner och musikaliska påfundigheter nedsänkt i ett fantastiskt landskap som får en att drömma sig bort.
(klicka på en bild för bildspel)
-
-
Framme vid målet La domaine Rabaudière
-
-
Parkerar bilen, utsikt över vinodlingen.
-
-
Det är vår!
-
-
Magnifika träd stoltserar mot dalen.
-
-
Av någon anledning tänker jag på min första fröken Ann-Sofie när jag ser en Primula Veris…
-
-
Helt enkelt underbart!
-
-
Kommer till andra sidan av gården, vinodlingarna finns här också.
-
-
Vad kan man ha haft detta lilla hus till? Kittlar helt klart fantasin…
-
-
okej, hur romantiskt är inte detta?!
-
-
Här inne kommer vi att prova vin alldeles straxt.
-
-
Inne, och det är lika vackert som utanför.
En joue connection, som till namnet leker med Anjou (distriktet) och joue (käke), leker också med allt annat. Dess vinproducenter är kaxiga, unga och utgör förnyarna i yrket. Alla är eco-certifierade, har tyngpunkten på hantverket och tillverkar det som kallas vins naturels. Kort beskrivet så är det vin där inga kemikalier, eller nästan, används i tillverkningen. De har inte så stora gårdar, kring tre hektar verkar vara det vanligaste, men vinet de tillverkar är skapat med omsorg. De är passionerade och de kan sin grej. För mig personligen var det en dag då jag fick ansikten på de viner jag provat på vinbaren Circle Rouge och restaurangen Autour d’un Cep som båda två är något av ambassadörer för dessa vinproducenter. Jag gick från tunna till tunna för att få ett leende och en förklaring på tillverkningssätt, en eller två personliga frågor och en stor skopa delad passion. Det som förvånade mig mycket var att de var så unga. De flesta runt 30, en och annan runt 40 men mycket få äldre än så.
Diskussioner om smak.
Den här delen av vinvärlden lever av sin övertygelse, sin lojalitet och sin passion för smaker. Vinet de producerar blir en förlängning av de personligheterna vi träffar på. Kaxigt vin från de kaxiga, se bara Sebastien Fleurets digitala visitkort så förstår ni, lekfullt kaxig, med specialgjord t-shirt och ordlekar i vinnamnen – ”Sitting Bulles” (bubbel såklart), ”Allez les verres” (fotboll – rödvin), Léon (blodrött vin…) och ”refaire le monde”(vitt vin) – namn som redan vid anblicken fick mig att storle. Bara för att få ett ännu större leende tillbaks.
Ordekvilibristen Sebastien Fleurets etiketter.
Där var också Kenji Hodgson et Mai Sato med deras mer blygsamma attityd men experimentella vin. Ordförande Olivier Picherit, Domaine de la Raimbaudière, med sin lugna auktoritära utstrålning. Stabilt vin med charm. Det är för övrigt i hans palats vi befinner oss. Frugan är också en välkänd snigelproducent! De relativt nystartade, paret Arnaud Crasnier och Donatienne Rossignol som på sin gård La ferme des caudalies också odlar saffran (!) och lavendel. Här stannar vi länge och pratar om ditten och datten. Längst ner i hörnet står Marc Houtin och Julien Bresteau som vi beundrar lite grand på avstånd. Deras etiketter är för oss välkända och uppskattade. Det är inte annat än att vi utstött ett och annant WOW under första smakningen, ännu fler pas mal har förekommit.
Stéphane Rocher talar om teknik.
Men stjärnan var i alla fall Stéphane Rocher, med sin totalvägran till att använda kemikalier i sin process, gör han sobert, kaxigt, nytänkande vin. Han har kallats ”ung och lovande” eller ”nytänkande” i lokalpressen. Han beskriver gärna och länge sina olika tekniker för att stoppa jäsningen utan svavel, eliminera kemikalier och plocka upp de smaker man önskar i vinet. Rena gallimatias för mig men ändå mycket intressant. Namn som ”Grappes des bulle” (bubbel), ”Pergola Rouge” (rött vin med ton av svarta vinbär!) och ”Strawberry Fields” (rosé) gör inte vinet mindre seriöst i smak. Särskilt bubblet med de otroligt fina bubblorna och lätt guldgula färg är en fröjd för smaklökarna.
Som grädde på moset: blåsbandet spelar, pique nique vid en isärsågad gran och regnbåge på vägen hem från detta underbara vinland. Värt ett återbesök, flera gånger om.
